WONDER`S AUSTRALIAN LABRADOODLE

Välkommen att bekanta dej med denna underbara ras !
De första Australian Labradoodles kom till Finland i början av 1990-talet.
Fastän ALD ännu inte officiellt är erkänd som ras i Finland, är den Australienska Labradoodlen väldigt charmerande tack vare sitt vänliga lynne, vigulanta rörelser samt fina temperament som gör att hundarna lär sej fort och är lätta att skola.
Rasen är allergivänlig, men helt allergi fri är det inte. Många allergiker kan ändå tolerera hundarna förvånansvärt bra

För tillfället finns det ett tiotal ALD uppfödare i vårt land, efterfrågan på valpar är stor.
Australian Labradoodle är en glad, social och intelligent hund. Eftersom det inte finns någon brist på intelligens och rasen utstrålar väldigt mycket energi, så finns det en massa möjligheter till olika aktiviteter. Man kan träna nästan vad som helst (vattenräddning, spårning, agility, lydnad, räddning i ruiner osv.) Hundarna har en utmärkt inlärningsförmåga och är därför lätta att skola.

Med en skolad, social, glad och pålitlig hund är det roligt och lätta att leva, röra på sej samt besöka andra männskor och hundar....
I USA, Australien och vissa europeiska länder är rasen känd som terapi-hund.
För att trygga rasens framtiden har man grundat även en europeisk förening, Worldwide Australian Labradoodle Asossiation (WALA), som vi tillhör.

För mer information: Hör gärna av dej via vår kontaktsida.

Diabetes hunden Milo

Wonder´s Inspiring Milo var endast 5 månader gammal när vi började hypohund-skolning. Eftersom vi har två diabetiker i familjen, kändes det naturligt att skola Milo till hypohund. Vi hade ingen tidigare erfarenhet av att skola hundar, så allt var nytt för oss och mycket lärorikt.

Vårt mål med hypohund-skolningen var att Milo skulle känna igen lågt blodsocker på pojkarna och markera dem, så att de kunde äta och få upp blodsockret.När vi började skolningen gick Milos intresse mest åt att hålla reda på de andra hundarna och helst av allt ville han bara leka med dem. Men med tiden blev han van vid att det fanns många hundar på skolningen, och han kunde koncentrera sig på det han skulle göra. Det var viktigt att man tränade även när man var hemma och att man hade ett klart mål med sin träning. Utöver hypohund-skolningen tränade vi även i våra egna hemtrakter och träffade andra hundar för att träna socialisering. Ju mer vi träffade andra hundar, desto säkrare blev Milo i sitt sätt att följa mig. Vi fick även stöd i vårt tränande när vi träffade andra, och vi vuxna kunde dela med oss till varandra goda råd och idéer.

När vi började tärna markering var vi alla väldigt ivriga. Även våra båda tonårsdiabetiker blev engagerade och de märkte att Milo var jätte duktig på det här. Det som Milo hade svårt med, såg vi till att sätta mera träningstid på. Eftersom han inte tyckte så mycket om doft-träningarna, fick vi satsa mera på den biten. Milo tyckte mycket om att markera, så det gjorde han nog, men glömde ibland att man skulle dofta också. Med denna träning kom det bra fram hur viktigt det är att upprepa det man gör. Om vi hade för lång paus, glömde Milo bort vad han skulle göra. Tränade vi regelbundet så blev det mera bekant för Milo och han förstod snabbare vad som var poängen.

Efter 6 månader i hypohund-skolningen började vi tärna aktivt på KKK (Kiva Koira Kansalainen). Det är ett prov där hunden ska visa att den klarar av olika delmoment. KKK-testet klarade Milo i början på sommaren 2018.

Första gången Milo markerade spontant var nog en fin upplevelse. Både för tonåringen och mig. Detta gjorde han ca. ett halvt år efter att vi börjat skolningen. Milo var då endast 1 år gammal.

Jag kan nog konstatera att både Milo och jag utvecklades otroligt mycket under hypohund-skolningen. Relationen mellan oss blev stark. Vi lärde oss att inte ha för höga krav, att ge tid till nya saker, ha tålamod, ha bra belöningar, att vara konsekvent, planera bra och framför allt att ha roligt tillsammans.

Milo blev färdig hypohund i oktober 2019. Sitt första uppföljningsprov hade han i Sello, Esbo i oktober 2021. För att hålla sin titel som hypohund behöver Milo visa sina färdigheter vartannat år.

Eftersom Milo är ivrig på allt nytt, gillar att göra saker och ting med någon, var han alltid med på noterna att träna. Han njöt av stunderna när han fick träna eftersom det alltid kom en massa belöningar då. Milo är mycket social och är gärna tillsammans med både människor och hundar.

Milo har varit det bästa som har hänt vår familj. Han har inte enbart bidragit med sin färdighet som hypohund, utan han har också varit ett stort psykologiskt stöd för våra tonåringar, och för oss föräldrar. Han väntar alltid när man kommer hem, finns alltid nära så man behöver aldrig vara ensam. Han är en trogen vän. Han älskar att kramas och att mysa in sig i filtar. 

Han är världens bästa hund!

Annika